från svag till stark

Kan man få säga att man mår hyfsat bra? För jag tror jag gör det. Eller rättare sagt, jag gör det. Jag mår bra. Jag är inte frisk, jag kämpar en hel del med min ätstörning varje dag, ångesten kommer och går.
 
Det har gått så lång tid. En evighet känns det som. En evighet av skyhög ångest efter varje måltid. Ångest, vad är det egentligen? Och hur känns riktig jävla ångest? 
Alla de gånger jag suttit med benen och knäna hårt pressade mot bröstkorgen för att själen inte ska rasa samman. Gångerna jag haft sån extrem ångest efter jag ätit att jag kastat mig på golvet, skrikit, kastat saker omkring mig, tagit tag i skor och slagit och bankat dem i väggen, och de gångerna jag legat i min säng, gråtit och skakat så mycket att jag kippat efter andan. 
Det går inte att beskriva hur det är att leva med ett ätstörningsmonster. Hur det är att vilja dö, hur det är att hata sig själv så mycket att man inte tillåter sig själv att äta, inte känner sig värd någonting. Att hata sig själv så jävla mycket att man straffar sig själv genom att svälta och nedvärdera sig själv. Och det är saker som jag fortfarande brottas med, saker som fortfarande är en del av mig. 
 
Jag har nog aldrig varit såhär trött på ätstörningen, att veta att jag är sjuk, känna det som ett misslyckande. Det har hänt så mycket de senaste två till tre månaderna. Viljan att få tillbaka sitt liv, att inse att det inte är värt att vända och vrida på förpackningarna i matbuktiken och att inte lussna på anorexin och ätstörningen. För jag har förstått att det är det enda jag kan göra. Att säga emot vad ätstörningen säger. Innan har jag alltid gjort som den sagt, och ju längre tiden gick dessto större blev den och dessto jobbigare blev det att försöka ta sig ur den. Jag kan inte säga att jag alltid går emot och gör vad jag vill. Hade jag gjort det hade jag ju varit frisk idag. Men en del av mig har insett att det är inte värt att leva ett liv med strikta regler kring kost, och att leva med detta störda bestraffnings- och belöningssystem. "Hur mycket har jag rört på mig idag, hur mycket kan jag äta, kan jag verkligen äta pasta idag?". 
 
 
Nyttigt och onyttigt. Fan vad jag är trött på de orden. Anorexi, bullimi och ortodoxi är ett kvitto på det sjuka kroppsideal och hälsohets vi lever i idag. Jag har hatat min kropp i så många år, alltid tyckt jag varit för fet, haft dallriga lår, för mycket fett och alldelles för klumpig. Och nu, de senaste åren, har jag kämpat för mitt liv på grund av att jag hamnat i den där sjuka fällan med all hälsohets. Jag har levt ett mardrömsliv på grund av att jag aldrig tyckt jag passat in. Jag har alltid velat vara populär och omtyckt för att jag var snygg och smal, och det var nog så det började. Att jag inte var nöjd med mig kropp, och fortfarande inte är. Jag är så jävla rädd för den viktuppgång jag måste göra, att jag ska bli fet och tjock och framför allt vad folk tycker om mig. De senaste 1,5 året har jag istället för att festat, träffat nya människor och hängt med kompisar, gått hos BUP, tagit prover och EKG, varit hemma och umgåtts med min osäkerhet och otrygghet över min kropp, mätt mina lår och vissa dagar gråtit konstant hela dagen. De där 1,5 året, 17 månaderna, 9:an, sommaren mellan nian och gymnasiet kunde blivit de bästa i mitt liv, men blev istället de värsta.
 
Men här och idag, den tjugoandra mars tvåtusensexton, kan jag säga att jag känner mig normal. Känslan av att ens sjuka liv inte tar över. Att vara glad och pigg. Känslan av att faktiskt kunna äta utan att alltid behöva känna att man behöver träna efteråt. Känslan att kunna äta middag med sina bästavänner. Att vara tillbaka på volleybollplanen. Det är några av de få saker som står på mitt kvitto på att bli och vara frisk. 
 
Så vad är ångest, och vad är anorexi? Jo, det jag nyss skrivit.
Kommentarer
Postat av: Cassandra Haraldsson

Så starkt av dig att skriva detta! Vet att det kan vara jobbigt, men beundrar att du klarar dig igenom detta, du är starkare än du tror! Jag tror på dig :)

2016-03-22 @ 14:17:23
URL: http://sensor.blogg.se/
Postat av: Julia

Så bra inlägg!
sv: Ja verkligen så kul! kram

2016-03-22 @ 16:19:52
URL: http://juliasvenssons.se
Postat av: Linn Strömberg

Du är så grym! SÅ jävla grym! Och jag beundrar din öppenhet för jag är helt hundra på att det hjälper jättemånga där ute som tacklas med alla de tankar som du har haft och fortfarande har ibland.

Du har tagit dig så långt och jag är så himla stolt över dig, och jag hoppas att du känner dig sjukt stolt över dig själv också! <2

2016-03-22 @ 16:45:16
URL: http://cigarettesncush.blogg.se/
Postat av: Henrietta Nylund

Usch vad jobbigt, du är så grymt stark! Så sjukt starkt av dig att kunna skriva ut detta här. Hoppas du blir helt frisk snart!

2016-03-22 @ 18:24:15
URL: http://ettass.blogg.se/
Postat av: Lina

Fina Emelie! Jag blir så glad av att läsa att du mår allt bättre. Du är så himla stark och jag vet att du kommer att ta dig igenom detta. Jag tror på dig, det är bara att kämpa vidare. Det kommer att bli bra tillslut, det kan jag lova dig! ♥

2016-03-22 @ 19:39:20
URL: http://nouw.com/daysbylina
Postat av: Dixi Wonderland - Toppbloggare hos Vione

What dosen´t kill you makes you stronger, du är ett bevis på de :)

2016-03-23 @ 10:41:21
URL: http://dixiwonderland.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Skriv din kommentar:

Trackback