who am I

 

På så många sätt förstör anorexin mitt liv. Men framför allt min självkänsla. Jag har alltid varit duktig i skolan, och varit "en duktig flicka" i allmänhet. På grund av det känns det som att det är det folk förväntar sig av mig. Att jag alltid ska lyckas. Men vem är jag om jag inte misslyckas och gör fel? Vem är jag när jag inte presterar? Jag känner oftast att jag inte passar in, jämför mig otroligt mycket med hur andra ser ut, och rösterna inne i mitt huvud säger "Du kommer aldrig klara det!". Jag pratade tillsammans med min behandlare om en väldigt viktigt sak i tisdags. Att precis när man föds, föds man utan identitet. Ens föräldrar älskar en ändå även fast man inte är duktig i skolan eller i en sport. Utan just för att det är du, deras barn. Du har inte hunnit presterat något då, men de älskar dig ändå. Man älskar inte sitt barn för det de presterar, utan för den de är. Jag tänker ofta på att ibland kanske det viktigaste är att hitta lyckan i det vi faktiskt har och sluta försöka sträva efter något ännu bättre. 

 

Så varför kommer det krav utifrån om hur vi ska se och vad vi ska äta? Varför reflekterar vi så mycket över hur vilka vi vill vara istället för att faktiskt tänka på vem vi egentligen är och vad just jag är bra på? 

Bästa du!

Fantastiskt inlägg, otroligt bra saker du lyfter upp och hur du tar fram dem. Fin fina du <3

så viktiga tankar, det tar flera år att lära sig hantera självkänslan och sig själv tycker jag. Att acceptera VEM man är och att man inte måste vara älskad av alla och bäst på allt. Men det är en process som sagt.. första steget är reflektion som du gör. Kram!

Verkligen såå bra inlägg! riktigt bra skrivet och verkligen så viktig tanke!

Starkt skrivet av dig! Kram <3

Så himla fint skrivet! Det är så viktigt att prata om, och du är så stark som gör det! Styrkekramar <3

Så himla fint! Det du och din behandlare pratade och är så sant. Har aldrig tänkt på det förut, men det kändes så himla skönt att höra det. Är visserligen adopterad så lever ju inte med min biologiska mamma, men min mamma och pappa var ju lika glada när jag kom till Sverige som dom skulle varit ifall jag var deras biologiska barn. Tror många tog åt sig positivt av vad du skrev i det här inlägget! <3 Glöm inte att du är så otroligt vacker och fin både på in och utsidan!

Så himla fint! Starkt skrivet. Styrkekram! <3

Hoppas du får en fin fredag! :)

sv; men tack såå mycket för din kommentar, de värmer verkligen!! <3 <3

klokt skrivet! <3