jag väljer livet

Vad är anorexi? När folk hör att någon lider av en ätstörning eller anorexia tänker de oftast att personen har slutat äta och är pinnsmal och mager. Allting handlar om känslor, fixering vid mat och kroppen, på vissa kan man inte se det utifrån. Ångest och låg självkänsla. De två ord som beskriver ätstörningar och anorexi bäst.

 

Mitt mående styrs så mycket av vad och hur mycket jag har ätit vissa dagar. Att känna sig ful, fet och ovärd att leva. Tankar om kroppen tränger sig in under de jobbiga dagarna, de där jobbiga dagarna med ångest, dagarna där det känns som om frisk är så långt borta. De dagarna har blivit mindre. Trots det, knäcker alla dessa panikkänslor mig, och ibland vet jag inte vad jag ska ta mig till när det inte finns något som kan skingra min tankar. Lika mycket som det finns självdestruktiva tankar finns det positiva. För jag har två sidor av mig. En som en annan styr och en som är jag, jag Emelie, en Emelie som vill bli frisk. Anorexi och ätstörningar handlar om så mycket mer än bara delen som handlar om mat. Jag tror att folk som inte känt mig innan kan förstå att jag fortfarande är sjuk. För jag är ganska pigg och framåt nu, äter hyfsat bra, tränar volleyboll och gör saker på dagarna. Men för ett år sedan sov jag inte ens på mitt eget rum själv, jag var hemma med mamma hela vårterminen och orkade ingenting. 

 

För 1,5 år sedan började min "hälsohets". Jag läste på internet om olika dieter och plockade lite frpn varje diet. Vilket slutade med att jag inte vågade äta något till slut. För jag trodde, att blir jag smalare så blir jag lyckligare. Med facit i hand kan jag säga att det blir man inte. 

Jag hör ofta tonåringar prata om hur "tjocka" de är, och att de ska bli nyttigare. Varje gång jag hör någon ta upp detta växer en enorm klump i magen. För jag vet konsekvenserna. Jag har aldrig sagt till någon annan inte jag blev sjuk att jag hatade min kropp och att jag tycker jag är tjock. Man kan säga att jag "jobbade i det tysta". Jag minns den extrema beslutsångesten. "Ska jag äta det här?". "Är det här nyttigt?". Det eviga googlandet efter nyttiga recept. Det var 1,5 år sedan, 18 månader sedan. För ett år sedan började jag förlora lusten att leva. Jag var nerövs och hetsig inför julen, allt kretsade kring mat och att umgås med folk i samband med måltider. Samtalen hos BUP blev allt jobbigare och jag fortsatte gråta varenda eftermiddag och kväll efter jag kommit hem från skolan. 

 

Idag står jag här, 1,5 år senare. Men en gnista hopp om att bli frisk. För jag är påväg. Det har varit en lång jävla resa för att komma hit jag är idag, med uppgångar och nedgångar. Men när jag tänker tillbaka på vart jag var förra julen, så har jag kommit långt. I år ser jag fram emot julen, att umgås med släkt och vänner och faktiskt känna mig värd att äta något av julens godsaker. 

 

Anledningen till att jag skriver det här inlägget är för att det är så otroligt viktigt att strunta i alla dumma dieter och saker man läser vad man ska äta och inte äta. Det kan bli så fel. Även fast man tror att man har koll. Så var det för mig. 

Om du anar att en kompis lider av en ätstörning, så prata med någon annan som också känner han/hon. Trots att du kanske har fel, så är det bättre att det än att låta det gå för långt. Det är så viktigt att få hjälp så fort så möjligt. För sjukdomen är så mycket starkare än vad man tror. Tro mig. 

 

Läs min kamp mot anorexin HÄR.

Åh, du är så stark!!! Det kommer gå så bra för dig - Det ska du veta redan nu <3

Alla människor är vackra!!!! Kram! :)

Det låter som att du är en bra bit på vägen, och jag vet att du kommer ta dig hela vägen in i mål!
Tycker att det är så bra att du skriver dessa inläggen ibland så att andra tjejer inte får det lika jobbigt som du har haft det.

Stay strong
Kram

du e underbar!!

Fan vad bra att du skriver det här, och tusan vad stark du är! Det har jag nog skrivit till dig många gånger, men jag menar det verkligen. Att ta sig ur en ätstörning är verkligen otroligt svårt. Jag har inte varit med om det själv, men jag har haft några nära vänner som tagit sig ur det, och de är sååå lyckliga över det idag!
Verkligen otroligt skönt att du känner att du är på väg uppåt nu. Om nu dippar på vägen, oroa dig inte. Det kommer lösa sig så småningom. Det får ta sin tid helt enkelt <3 Ta hand om dig!

Fina, fina Emelie! Allt du skriver är så sant, anorexi handlar inte om att man slutat äta helt och att man är en pinnsmal person. En ätstörning kan även vara tvärtemot att man äter för mycket än vad man borde. Tankarna har en otroligt stor betydelse och kraft i ätstörningar och de styr en från topp till tå, förstör otroligt mycket! Jag förstår verkligen vilken kamp du haft under 1,5 år och du kommer klara dig ur detta även om det förmodligen inte är slut på det hela än, och tankarna kommer det kanske ta år för att försvinna helt. Du är toppenbra och fin på ditt sätt och det ska du verkligen veta, tycker det är superbra att du skrivit detta inlägget och menar det verkligen! Kramar <3

Jag tror på dig i alla dagar i livet! Du är den bästa vännen man kan ha<3

du kommer klara det. Du kommer det <3

Verkligen så bra skrivet! Du är grymt stark och så glad att du mår bättre!

Superfin blogg, fint inlägg :)